6.11.2012

En arbetstagare som hade förmansställning i ett bilhandelsföretags affär hade köpt och sålt bilar för egen räkning i strid med praxis i bolaget. Verksamheten ansågs innebära konkurrerande verksamhet. Bolaget ansågs på den grunden ha rätt att säga upp arbetsavtalet, men inte att häva det eftersom verksamheten var av ringa omfattning.

Hovrätten hade ansett att bolaget hade upphävt arbetsavtalet utan grund och dömt det att betala lön för uppsägningstiden och semesterersättning till arbetstagaren, men förkastat ett skadeståndsyrkande för ogrundat upphävande av arbetsavtalet. Bolaget motsatte sig fortfarande skadeståndsyrkandet i Högsta domstolen på den grunden att bolaget hade haft rätt att häva eller åtminstone säga upp arbetsavtalet. Fastän bolaget inte hade överklagat hovrättens dom ansåg Högsta domstolen att det i samband med att skadeståndsyrkandet avgjordes kunde prövas om bolaget hade haft rätt att upphäva arbetsavtalet.

Fråga även om tidpunkten från vilken dröjsmålsräntor på ersättningarna skulle räknas.

ArbetsavtalsL 3 kap 3 §